Vi möts digitalt (så klart) för att tala mer om vad som skapar starka forskningsmiljöer, ögonblick från resan att ta fram ett vaccin mot pandemin – och om vad Mikael Dolsten vill fylla sin gästprofessur med. Nyfikenheten och viljan att lära sig nya saker har han burit med sig sedan barnsben. Han utbildade sig till läkare vid Lunds universitet och blev engagerad i forskning redan i slutet på andra terminen på läkarlinjen.
– Jag fascinerades av immunsvaret, hur det är som ett organiserat nätverk i vår kropp för att skilja mellan det kroppsegna och främmande hot såsom mikroorganismer, virus och bakterier. Hur detta komplexa system ibland kan fallera och leda till autoimmunitet, inflammation – men också hur det spelar en viss roll av övervakning, så att våra celler inte förändras och blir cancerogena, berättar Mikael Dolsten.
Han tillbringade sammanlagt tjugo år i Lund och har vid flera tillfällen talat sig varm om den perioden i livet.
Jag har sett hur man i stor skala kan skapa det jag lärde mig i liten skala under tiden i Lund.
– Flera nyckelhändelser, både i mitt professionella och i mitt privata personliga liv, inträffade i Lund. Jag träffade min fru Catarina och vi firade vårt bröllop på Locus Medicus. När vi besöker Lund brukar vi stanna till där och öppna grinden... Mina tre barn föddes på Lunds universitetssjukhus. Så det finns mycket som hänt mig privat och professionellt och som gör att Lund tar väldigt stor plats i mitt hjärta.
Lärde sig leta efter stora frågeställningar
Efter att ha doktorerat blev Mikael Dolsten docent och adjungerad professor i immunologi.
– Möjligheten att vara forskande läkare var en viktig språngbräda för mig. Min handledare Hans-Olof Sjögren var även han läkarutbildad forskare och intresserad av att översätta basforskning till medicinsk betydelse. Han i sin tur var skolad av den betydande cancerforskaren Georg Klein, så jag har haft flera viktiga mentorer som tänkt i stora drag kring hur man ska påverka genombrott i medicinen. Det lärde mig tidigt att söka efter de stora frågeställningarna.
I Skåne fanns flera läkemedelsbolag och Mikael Dolsten arbetade först på Pharmacia och sedan blev det Astra Draco. Båda var framgångsrika, forskningsdrivna entreprenörsbolag som gav en bra skolning.
Under tiden som ung forskare fick han ett stipendium av universitetet för att resa utomlands och få erfarenhet av internationell forskning.
– Det är jag tacksam för idag! Som forskare är man en del av ett globalt kunskapssamhälle och behöver få intryck av hur andra arbetar, lära sig nya tekniker och få nya infallsvinklar. Resestipendier är en fantastisk investering i unga forskare.
I januari blir du gästprofessor vid Lunds universitet. Vad vill du fylla den tiden med?
– Erik Renström, dekan för Medicinska fakulteten, hörde av sig och inspirerade mig att återvända i mitt hjärta och tankar till Lund. Jag har redan en ganska tung arbetsvecka, men under mina 20 år i Lund har jag haft många mentorer och ledare som inspirerat mig och som gett mig en språngbräda ut i världen. Det är ett viktigt kall att ge tillbaka.
Att driva innovation
Det är inte bara inom själva forskningen Mikael Dolsten vill bidra, utan kanske framför allt dela med sig sina erfarenheter om vad som driver bra innovation, hur baskunskap kan påverka människors liv och hur man skapar entreprenörsstrukturer som kan få betydelse för miljoner människor. Mikael Dolsten har lett flera stora akademi-industri-samarbeten med NIH, både inom Alzheimers sjukdom, immunologi, diabetes, Parkinsons sjukdom, samarbeten som involverat hundratals miljoner dollar.
– Jag har sett hur man i stor skala kan skapa det jag lärde mig i liten skala under tiden i Lund. Hur organiserar man sig och vad är ingredienserna i detta, vilka strategier och prioriteringar behövs? Ett sätt att tänka som likt ett förstoringsglas kan uppförstora det man gör så att det får en ännu större påverkan.
Varje alumn som haft möjligheten att göra en internationell karriär och som återvänder till universitetet, även under begränsad omfattning, kan bidra till att man får del av nya infallsvinklar, menar Mikael Dolsten. Han tror också på att identifiera forskning som kan bli styrkeområden.
– Universitet och företag behöver ofta kunna lite av varje och behöver även ibland snabbt ställa om. Men det är också viktigt att fråga sig om man har möjligheter att göra något unikt, bidra mer än generellt och på så vis kan bli en global kraft. Det gör man sällan i isolering.
Skrämmande men viktigt år
Och nu, corona. Mikael Dolsten är en av dem hela världen sätter sitt hopp till när det gäller att ta fram ett nytt vaccin.
Jag hoppade upp ur stolen och skrek rakt ut av glädje: Detta är ju helt fantastiskt!
Hur har ditt senaste år varit?
– Speciellt. Ett av de mest skrämmande och samtidigt mest viktiga i min karriär. Jag bodde på Manhattan delar av mars-april när pandemin exploderade i USA och kunde höra hur ambulanserna dygnet runt förde människor till sjukhusen. Att samtidigt vetenskapligt leda ett team som tog sig an sjukdomen både i form av nya behandlingar men framför allt ett vaccin, det kan beskrivas som en blandning mellan skräck och förtjusning. Lite grand som att befinna sig i Henning Mankells deckare, fast här är fienden ett osynligt virus.
Pandemin kom som en total överraskning, men Albert Bourla, vd för Pfizer, uppmanade till att vara modiga, våga ta risker och att mobilisera.
– Jag skulle representera Pfizer i Vita Huset i en diskussion med presidenten och andra ledare för forskningsbolag om pandemin. Dagen före hade vi varit i kontakt med det tyska bolaget BioNtech som arbetade med influensavaccin och fått besked att de var intresserade av att samverka med oss. I vanliga fall kanske man frestas att tänka att ”vi väntar lite till, tills vi förstår vidden av problemet”, men här fanns ett koncept kring influensavacciner vi kunde nyttja. Det kändes historiskt att kunna säga det i Vita Huset.
Historiskt ögonblick
Mötet i Vita Huset ägde rum i mars och redan i slutet av april påbörjades kliniska studier i Tyskland. Ögonblicket då svaret på Fas III-studien kom lär Mikael Dolsten inte glömma.
– Det var en söndag. Vi hade inte träffats på länge, men nu satt vi i samma rum och hade på oss masker och via zoom mötte vi den oberoende styrkommittén. Alla preliminära biomarkördata hade sett bra ut, men jag har varit tillräckligt länge inom läkemedelsindustrin för att veta att mycket kan hända.
Skärmen kopplades upp. Kommittén hade neutrala ansiktsuttryck. De gick igenom bakgrundsinformation och sedan kom beskedet: ”Ni har mer än 90 procents vaccineffekt”.
– Jag hoppade upp ur stolen och skrek rakt ut av glädje: Detta är ju helt fantastiskt!
Ett historiskt ögonblick som kan påverka en hel värld. Mikael Dolsten har varit med om att bidra till 30 olika läkemedel under sin karriär och ”är stolt över vart och ett”, men inget har känts som detta.
– Det har inte funnits en pandemi av detta slag sedan 1918 och att få höra de positiva resultaten var fantastiskt. Vi var lika glada för mänskligheten som för att alla bitarna kom på plats i det pussel vi försökte lägga med forskningen. Vi visste ju att om vår studie inte såg bra ut skulle det minska sannolikheten även för att andra studier skulle lyckas.
Covid har bara funnits i elva månader, och man har redan kommit så långt med vaccinerna. Det visar hur kraftfull forskning kan vara när man samarbetar.
Samtidigt som glädjen över beskedet var hög, visste man att det skulle komma en andra sjukdomsvåg i samband med vinterns ankomst. Det finns också risk att viruset ändrar sin struktur, och då krävs uppgraderade vaccin.
– Här är mRNA-vaccinerna unika. På kort tid man ändra sekvensen om vi upptäcker att viruset förändras så pass att vaccinet inte längre är optimalt. Till skillnad från virusbaserade vaccin som har svårighet till upprepade vaccineringar, kan vårt mRNA ges upprepade gånger – så kallad ”boost” – för att förstärka och ge ett möjligt långvarigt immunsvar mot Covid-19 (SARS-Cov2-viruset). mRNA-vaccin är helt syntetiska, innehåller inga främmande proteiner eller levande partiklar. Det går att se om immuniteten sjunker och då ge en ny injicering. Tekniken är också oerhört snabb.
Pandemin driver på nya sätt att forska
Hela samhället har påverkats av pandemin, så även forskningen.
– Covid har bara funnits i elva månader, och man har redan kommit så långt med vaccinerna. Det visar hur kraftfull forskning kan vara när man samarbetar. Vi har delat med oss av vår information och har ett stort samarbete med NIH och amerikanska läkemedelsverket FDA samt tio andra bolag där vi gjort så kallat ”best practice” för att öka kunskapsinhämtandet.
– Normalt sätt gör man en studie, lämnar in den och två månader senare blir man kontaktad. Här rapporterar vi kontinuerligt till FDA och de hör av sig inom någon dag. Här finns mycket att lära. När vi står inför stora utmaningar måste man hitta nya sätt att jobba, våga vara transparent och dela information. Då går det mycket snabbare, och det kan rädda liv.
Kommer vi att besegra viruset?
– Jag är övertygad om att vi kommer att vinna, men vi kan inte ta något för givet. Det svåra nu är logistiken: vi behöver vaccinera en värld på nästan 8 miljarder människor. Då krävs att vi har flera olika vacciner. Vi vet också att det finns en rädsla hos några när det gäller vacciner. Många som själva inte blir sjuka men som kan bli stora smittspridare. Därför är det viktigt att förstå att man inte vaccinerar sig själv bara för sin egen skull, utan även för sina medmänniskor.
En utmaning just nu, menar Mikael Dolsten, är de stora politiska motsättningarna som spiller över på vaccineringen.
– En pandemi kräver att vi kommer samman.
Här blir kommunikation viktigt. Mikael Dolsten är inte övertygad om att sporadiska röster från enstaka ”rockstar-forskare” som dominerar media är bästa sättet.
– Det behövs välkomponerade paneler av flera experter med kunskap som överbryggar varandra och sedan en företrädare som blir talesperson för allas kunskapsområden. Just nu är det många självutnämnda talesmän och stjärnforskare som figurerar i media, det blir lätt fragmenterat. Jag skulle gärna se mer av en organiserad forskarröst med ett budskap som alla står bakom. Här tycker jag vi har fallerat som forskarsamhälle. Vi räknade inte med att det så snabbt skulle bli ett så stort behov av detta, samtidigt finns mycket falsk spridning av faktalösa påståenden. Här är det oerhört viktigt att universitet och sjukvårdsregioner tar ett ansvar.
Har du några råd till unga studenter och forskare som påbörjar sin karriär?
– Välj något du är passionerad av. Sedan är det viktigt att fråga sig om det finns ett större ”purpose” som du kan vara del av. För mig har det handlat om att söka efter områden mogna för stora medicinska genombrott ,som kan hjälpa patienter, och om att vara nyfiken i sökandet efter kunskap eller nya tekniker för att göra detta möjligt. Det är lika viktigt att ställa frågor som att söka efter svar.
– Frågor inspirerar till att leta på djupet. Detta tar tid, så du måste ha kul längs med vägen. Omge dig med folk du gillar att samarbeta med, se till att du har ett liv rikt på sådant som gör dig hel som människa, både privat och professionellt. Och hitta delmål som gör att du känner att något hänt. Sätt riktningen, ha ett syfte, var nyfiken och modig och kom ihåg att ha kul längs resan. Välkomna andras erfarenheter.